2.11.09
30.10.09
23.10.09
13.10.09
30.9.09
21.9.09
De senaste dagarna har jag känt en växande klump i magen. Klumpen består av någonting som jag närmast skulle vilja likna vid en blandning av hat och förakt. Jag skäms över klumpen. Jag vill vare sig hata eller förakta. Faktum är att jag skäms så att jag knappt vet om jag vågar publicera detta.
Det handlar dels om ett allmänt förakt för människor i vardagen. Att höra andra människors konversationer på bussen är ärligt talat det värsta jag vet. Och detta kanske är det jag skäms mest över mest. Att jag sitter och skruvar på mig, vrider mig av vämjelse över två dagisfröknar som talar om barnkräks och falukorvsmackor. Jag menar herregud, kan jag inte bara låta de stackars människorna vara? Nog om detta irrelevanta problem, antar att jag helt enkelt borde skaffa mig en ipod så att jag på så vis slipper lyssna.
Vad som verkligen får klumpen att vrida sig i smärtor och äckel är trenden i politisk inkorrekthet som verkar växa med antalet bloggar. All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet heter det ju och det är kanske tydligare nu än någonsin tidigare. Vad som speciellt fångat min uppmärksamhet är bland annat en journalist på tidningen Slitz vid namn Stefan Jensen, Hollywoodfrun Anna Anka och den till synes helt ofarliga lilla bloggerskan Kissie. Dessa tre verkar dela en hel del åsikter. Till exempel hävdar både Jensen och Kissie att alla feminister är lesbiska manshaterskor med håriga ben. Detta på fullaste allvar. Och vad Fru Anka tycker i frågan kan vi ju bara gissa. Hon tycker dessutom att det är männens sak att försörja sina fruar samt att det är kvinnans plikt att se till att mannen är sexuellt tillfredsställd. Ursäkta? Är det någon som har sådana åsikter år 2009? På allvar?
Hur länge ska då myten om feministen som ett anarkistiskt kvinnomonster leva kvar? Och vad har egentligen stil, sexuell läggning och kroppsbehåring med om man är feminist eller inte att göra? Feminism handlar, enligt mig, om att inse att det fortfarande finns stora samhälleliga skillnader i behandlingen av män och kvinnor och att vilja ändra på dessa. Att vara för jämlikhet och inte kalla sig feminist är bara fegt och betyder att man är rädd för att kopplas ihop med den skeva bilden av feminister ovan.
Nu kan man visserligen hävda att vad man kallar sig inte är lika viktigt som vad man egentligen tycker, vilket jag håller med om till fullo. Men om fler vågade kalla sig feminister och bryta de föråldrade fördomar som finns idag skulle klumpen i min mage genast kännas en smula mindre hotfull.
Länkar:
Stefan Jensen's artikel Ligg med en feminist!
Kissie's blogg
Anna Anka i Newsmill
20.9.09
17.9.09
7.9.09
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
